Precis som förra året skickade jag i år en önskelista till våra riksdagspolitiker, enligt samma lista som förra året. Hittillsa har jag fått ett svar.
Som följer:

En härlig högtid tillönskas eder som arbetar hårt året om för att förbättra för oss medborgare i Sverige.

En önskelista, från mig som undersåte till er som bestämmer, inför det nya året passar jag också på att delge er. Sverige är ju inte perfekt, här kommer mina önskningar för att göra Sverige bättre.

1. Julen, den högtid som många firar idag, ses av många som en barnens högtid. Ändå är det, enligt IOGT-NTO:s kampanjsida vitjul.se vart fjärde barn som känner obehag under julen på grund av vuxnas alkoholkonsumtion (http://vitjul.se/Pressreleaser-2009/Vart-fjarde-barn-har-kant-obehag-under-julen/). Min önskan är att det till nästa år inte är så många barn som mår illa. Ett bra sätt att minska antalet barn som känner obehag under julen är att drastiskt minska införselkvoterna för alkohol från andra EU-länder. En kvot i nivå med tobak vore mer vettigt, det motsvarar ungefär två månaders normalkonsumtion.

2. Förra året kunde jag skicka mina digitala högtidskort utan att staten hade rätt att öppna varje försändelse för att se om jag skrev något skumt. Det kan jag inte göra i år. Om jag behöver skriva till en advokat eller journalist kunde jag förra året göra det utan insyn. Det är inte säkert att jag kan i år. Jag är fortfarande relativt ung (29 år), och använder därför digital kommunikation i hög grad. Samtidigt är jag så gammal att jag minns ett liv utan internet. Då var det självklart att staten inte läste brev (annat än SÄPO då och då). Jag vill att samma regler ska gälla på nätet som utanför nätet. Min önskan är att riksdagen river upp FRA-lagen, IPRED-lagen och datalagringsdirektivet. (Läs gärna mer på http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sverige-bryter-mot-de-manskliga-rattigheterna_2455045.svd)

3. Arbete. Jag är utbildad grundskollärare sedan flera år. Trots det har jag inte lyckats få en fast tjänst. Istället har jag varit tvungen att flytta runt och arbeta på osäkra vikariat, ofta dag för dag. Jag har inte, sedan det jag flyttade från min studieort, bott mer än 1,5 år i samma kommun. Det är något som sliter på hälsan och som dessutom gör att det blir svårt att engagera sig i sin situation. Såväl kommunpolitiskt som fackligt är det i det närmaste en omöjlighet att göra något vettigt med en dylik livssituation. Min önskan är således att kommunerna får en kraftigt förbättrad ekonomi för att förstärka lärartätheten i landets skolor, eller att staten tar över ansvaret för skolan och i det stärker lärartätheten. Sedan mitt nästintill likalydande brev förra vintern har jag flyttat ytterligare en gång. För ett terminsvikariat och därefter timvikariat.

Det var mina tre största önskemål inför det kommande året. Kanhända kan du som riksdagsledamot vara en del i uppfyllandet av dem.

med önskemål om en härlig högtid (jag önskar inte god jul då jag inte vet om du är kristen, muslim, ateist, pastafarian eller något annat, högtid har dock många mitt i vintern).

Andra bloggar om: härlig högtid, riksdagen, önskelista, fra, alkohol, arbete

Image by futurowoman via Flickr

Ser glatt att Norska regjeringen beslutat att Hijab (och förmodligen även andra religiösa huvudbonader) ska gå att använda till polisuniform. Reglementet om dylika plagg ska uppdateras inom kort.

Religiösa sedvänjor, som inte skadar någon, borde vara acceptabelt även inom offentliga yrken. Det är antingen det eller ett totalförbud, någon mellanväg finns inte. Tyvärr är så inte fallet idag. Jag minns t ex fallet med hårdrockande läraren som sades upp för att hans band inte var tillräckligt moraliska.

Att personer inom det offentliga är religiösa är en helt annan sak än att det offentliga är religiöst. Jag är mot lucia-firanden, jul-firanden och dylikt i skolor. Jag kan acceptera det i religiösa friskolor, men jag är emot desamma. Dock, så länge lärare tillåts gå med kors runt halsen så ska poliser få ha hijab, även i Sverige.

Andra bloggar om: Hijab, polisen, norge, religionsfrihet

Image via WikipediaBrittiska Channel 4 har en jultradition av att låta olika personer hålla ett alternativt DN nämner att talet väckte en del ilska hos det brittiska folket. Jag har svårt att se varför utifrån innehållet i talet.

Ahmadinejad utgick i talet från sin muslimska syn på Jesus. Jesus som profet inom den abrahamistiska traditionen. Det skiljer sig från den kristna synen på Jesus som guds son. Inget av det som sades i talet om Jesus står dock i motsättning till den kristna synen rent teologiskt.

Politiskt däremot skulle det kunna vara så att folk blir upprörda. Ahmadinejad hävdade att Jesus, om han levt idag, skulle agerat mot krigsmånglare, terrorism och översittare. Indirekt att Jesus skulle varit mot såväl Förenta staterna som Israel. På samma sätt som Jesus agerade mot det politisktekonomiska systemet under sin (påstådda) levnadstid.

Så långt har Ahmadinejad rätt. Därefter har han fel. Lösningen är inte att alla återgår till att följa profeternas bud. Det är ingen bra lösning att alla blir rättroende kristna eller muslimer. Det behövs ekonomiskpolitiska reformer och så småningom en grundläggande samhällsomvandling på ekonomiskdemokratisk, eller om ni hellre vill, socialistisk, grund för att lösa världens problem. En världsomspännande interreligiös teokrati är inte ett önskvärt scenario.

Det är dock starkt av Channel 4 att våga släppa fram en person som inte beskrivits på bästa sätt i västerländsk media att framföra en julhälsning till alla kristna.

Andra bloggar om: Ahmadinejad, jul, Channel 4, Israel